En gnutta förnuft behövs

Sofia Ulfstedt | 13.2.2017

Arbetet kring social- och hälsovårdsreformen framskrider. Den 31.1 sändes regeringens proposition om lag till valfrihet inom social- och hälsovården på utlåtanderunda. För de brukare som erhåller service från Kårkulla samkommun innebär det enligt förslaget att de kommer att omfattas av personlig budgetering. Personlig budgetering innebär att brukaren får en betalningsförbindelse som beräknas och beviljas på basen av en bedömning av vårdbehovet. Brukaren kan för den budgeterade summan köpa de tjänster han eller hon behöver av valfri serviceproducent. Om brukaren inte vill välja själv, hänvisar landskapets affärsverk brukaren till någon serviceproducent. Ifall ingen producerar den service brukaren behöver, är landskapet ansvarigt att själv producera den servicen.

Om lagförslagen godkänns i föreliggande form innebär det för Kårkulla samkommun att verksamheten övergår till landskapen 1.1.2019, samkommunen har medlemskommuner i fem blivande landskap och verksamhet i fyra. Boendena och dag- och arbetsverksamheterna bolagiseras och experttjänsterna blir en del av landskapens affärsverk. Service som ges i bolagsform ska konkurrensutsättas. Jag ser det som rent ohumant och kränkande att personers hem och tillvaro ska vara utsatt för konkurrensutsättning med risk för att med jämna mellanrum byta serviceproducent. Även om brukarna skulle få bo kvar i sitt hem och endast producenten skulle bytas ut, är det oacceptabelt ur brukarens perspektiv. Det är resurskrävande och tungt för brukare att vänja sig vid ny personal och det tar tid att bygga upp en god vårdrelation.

Att kämpa mot väderkvarnar är givetvis inte fruktbart, men jag vill ändå reflektera kring farhågorna med hela social- och hälsovårdsreformen inklusive valfrihetsmodellen. Eventuellt kommer det, utöver landskapens bolag (våra nuvarande enheter), att finnas serviceproducenter som säljer boende- och dagverksamhetsservice, men för de personer som har stort vårdbehov kommer det inte att finnas ett stort utbud av producenter, om något alls. Detta ställer brukarna i en ojämlik position, för en del finns det valmöjlighet, för andra inte. Därtill kommer volymerna per serviceproducent att bli så små att ett specialkunnande blir svårt att upprätthålla, för att inte tala om specialkunnande på svenska.

Idag finns det ett fungerande koncept som garanterar service till svenskspråkiga personer med funktionsnedsättning. Kårkulla samkommun är en lagstadgad samkommun dit alla tvåspråkiga kommuner, utom de Åländska kommunerna, hör. Alla har rätt att få service av oss, men också möjlighet att välja någon annan serviceproducent. Så till den delen finns det redan idag en möjlighet att välja. För att detta koncept i någon form skulle kunna fortsätta krävs en förordning om att ett landskap skulle få organiseringsansvar eller att ett samarbetsavtal uppgörs mellan landskapen, samt att denna serviceform inte skulle omfattas av valfrihetslagen. Ingen annanstans i världen har man infört valfrihet inom socialvården och i vårt grannland Sverige är man mycket fundersam över hur det ska lyckas.

Hur det än går med reformen får vi ta skeden i vacker hand och vid behov gå in för plan B och C och göra det bästa av situationen. Men så länge det finns minsta lilla hopp om att få in en gnutta förnuft i reformen, som skulle gynna brukarna, jobbar jag för det.

 

 

© 2015 Kårkulla samkommun